Ruisa

Hon har alltid hoppat

Från våningar, trappor, klippor och tak

Hon sa en dag: hon vill bli som jag

Hon sa: jag vill inte va svag

Hon sa: Jag e done, jag e klar

Klar med livet, klar med känslor

Klar med mobbning och äckliga människor

Klar med de som aldrig har trott på henne

Klar med folk som bara hatar henne

Klar med djupa sår och mörka tankar

Hon står vid den ljusa dörren o fortsätter banka

Såren blöder och hon ser ljusets trappa

Steget är taget, hon föll ner från plankan

Hon hoppa, jag tror att du fatta

Alla ser, och ingen vill skratta

Hon har alltid hoppat

Från våningar, trappor, klippor och tak

Denna gång är hon klar, det är dit hon ska

Till den ljusa dörren, inga andetag

För hon tänkte: nu är det bra

Så är det hit vi ville nå?

Är det fel att lära de små

Att vissa människor har det svårt

Och att så här kan det gå

Om vi fortsätter med mobbning, fortsätter med hat

Om vi inte hjälper eller ger dem ett handtag

Skratta inte, för det är möjligt en dag

Att du står där, vid en klippa eller på ett tak

Människor gör misstag, men vi kan hjälpa

Istället för att glo, istället för att stjälpa

Puss och kram, du kanske behöver det

Innan du börjar tänka på det

Ha det bra, lev livet som du vill ha

Vi ska klara allt, du och jag