Ruisa

 

Det mesta jag känner just nu är väl stress. Ända ska jag göra det svårare för mig själv att få saker gjort. Det är synd, jag är säker på att jag skulle nog kunna prestera ganska bra om jag bara sket i allt annat jag älskar för att plugga eller träna eller I don't know. Det stör mig som in åt helvete, jag hinner inte med någonting, för att jag gör allt annat. Viktigt att inte brista.

 

Idag fick jag prata med min nya adoptivbror, tja, via telefon iallafall eller nåt. Jag kunde inte säga mycket mer än hej till honom eftersom han bara pratar polska. Men han skrek Hej till mig. Jag kan liksom inte ta in det, jag ska få en lillebror. En vääääldigt livlig en, dessutom. Oavsett hur skeptisk jag har varit över att få ett syskon kunde jag inte låta bli att flina när jag hörde det där hej:et. Det känns så annorlunda. Det där var min bror som talade. Jag har så svårt att ta in det, jag har alltid varit yngst överallt. Alla mina kusiner är äldre än jag, jag har bara en storasyster (och många bonussyskon med en bonusbror som är en månad yngre än jag liksom), sen är det bara jag. Alltid varit så, i alla mina 15 år som jag har levt. Det här ska bli så annorlunda.

 

 Jag tycker jag har så jävla fult hår just nu :( brunt vill jag ej ha längre, mina extensions är inte tillräckligt tjocka för att det ska smälta in bra med mitt hår, och du vet, jag känner mig som ett wannabe-emo eller något. Can't do this, jag ser töntig ut vill bara färga min färg snart!