Ruisa

Efter att våran planet hade förstörts, skickades vi hit för att börja om på nytt.
De hade en dag dykt upp och berättat för oss att vi skulle följa med dem.
Pappa var tvungen att stanna på jorden, medan den gradvis blev varmare för varje sekund som gick. De sade att han inte var Utvald.
Pappa lovade att jag skulle få se honom igen, men jag vet att det inte är sant. De har berättat det för mig.
Xina, jag och några de andra Utvalda hade kommit till den här platsen för drygt ett år sen. Allt var så nytt och skrämmande, men De sade att vi inte skulle vara rädda, att vi var trygga här.
Jag heter Orion, förresten. De döpte mig till det när jag kom hit. Förut var mitt namn Simon, och Xinas namn var Yoshiko. Jag kom från Detroit i USA, hon från Shinjuku i Japan.
När vi kom hit fick vi lära oss Deras språk. Det var väldigt enkelt. Det var som om vi redan kunde det, men sedan glömt bort.
Xina är min livspartner. Vi har ett band som inte får röras.
Xina har långt, svart hår ner till midjan. Hon har fylliga, skära läppar och höga kindben för att vara ett barn. Hennes röst är väldigt len och ödmjuk.

Ibland saknar jag pappa, men jag vet att han mår bra, tillsammans med mamma. Jag minns att mamma brukade sjunga för mig innan jag somnade.
De sade att man inte skulle tänka på det förgågna, på det som har passerat våra kroppar och sinne. Vi ska tänka framåt och skapa någonting nytt.
Vi ser det som en lag här omkring. Vi är här för att börja om.

Vi är De Utvalda.


Skapad av Ruisa