2015-03-22
19:54:53
Vad gör man
Det har varit en evighet sedan jag bloggade sist. Förlorade verkligen lusten
och vet inte om den kommer tillbaka eller inte.
Men just nu i denna sekund behövde jag verkligen skriva om något.
Ett känsligt ämne, vad är moraliskt att göra och vad är vice versa.
När man troligen måste avliva sin hund.
Vi har haft Gösta sen innan julen tror jag. Vi förlorade vår andra hund Ozzy för ungefär ett år sen pga hans ålder, och ville verkligen ha en ny familjemedlem för att fylla tomrummet.
Min mormor såg tydligen en annons om en hund som sökte ett nytt hem, så min mor och hennes man bestämde sig för att ta sig an denna lilla filur.
När vi fick honom var han en odåga. En kaosig tornado med inkluderande ylande, inomhus-kissande och bajsande,skällande, oro, energi och mycket rörelse. En riktigt byracka, men en väldigt snäll och söt sådan.
Vi tänkte mest att det var en fas pa flytten - han borde ju lugna ner sig snart och ta det lugnt.
När han tyvärr inte gjorde det, och detta är något han fortfarande har problem med, tog vi honom tillveterinären för att undersöka honom och se vad det kunde vara. Tydligen lider han av betéendestörningar eller liknande, något som kan uppfattas vara väldigt nära ADHD.
Vi tänkte vi tar oss an det här, vi ska kuna lugna ner honom. Han ska inte behöva vara rädd eller ledsen något mer.
Så min mor och hennes man ansträngde sig, och jag och min bror hjälpte till så mycket som möjligt.
Men han kan knappt lämnas ensam hemma i mer än en timme och är otroligt känslig mot att vara ensam, så han får psykbryt och kaosar ner huset tills någon kommer hem. Och när vi gör det, välter han nästan omkull oss och skadar även nyopererade mor som just under de här veckorna har haft väldigt svåra smärtor och har mött väldigt många utmaningar, något som har lett till att hon inte kunde delta i att hjälpa Gösta så mycket som hon hade velat.
Även om han har varit en otroligt fin hund vid vissa tillfällen, har han tyvärr orsakat mycket störningar och stress inom familjen.
Det här ett ett förjävligt val vi troligen måste vända oss till. Vi vill inte, vi är inte sådana som avlivar ett djur så fort vi känner att vi inte pallar. Nej, tvärt om. Vi har alltid varit en djurfamilj, alltid haft många fina husdjur och vi har många gånger behövt välja det svåraste valet när vi inser att det inte kommer att bli bättre. Man måste tänka som en veterinär eller generell läkare vid dessa tillfällen: Om vi behåller honom är chansen tyvärr väldigt liten att han skulle må bättre, och skulle vi sälja honom skulle det definitivt bli mycket sämre och han skulle bli en väldigt olycklig hund.
Om han nu inte drastiskt blir bättre (och jag menar inte bli en lydig hud, utan jag menar att han faktiskt mår bättre psykiskt) kommer vi behöva ta det absolut vidriga men tyvärr det enda valet: att avliva vår hund.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Vad hemskt :(