Så i skolan håller vi på med ett askul projekt: Vi skapar en fanzine!
En fanzine är då en tidning för något skaparna är extra intresserad av, det är en sorts nördtidning!
Anyway, jag, Nora och Julia i min klass bestämde oss för att göra något riktigt coolt. Vi ville ha temat i mycket Noir och grunge, svart-vitt och svart bläck. Nästan lite bondage, men bara artsy och inte på det slampiga sättet om man nu väljer att uttrycka sig så.
Vi har också fina dikter vi har skrivit ner och hittat på olika sidor, bara för att vi vill inte att tidningen ska ha någon riktig fakta eller så, mest bara någon text för det ska vara estetiskt som fan.
Fick möjligheten att modella för projektet också, har alltid velat göra något sånt här så jag säger absolut inte nej!
Tidningen hette ursprungligen Corsette (inte felstavat, vi skrev vår egna variant av ordet för att få det att se lite mer vackrare) men vi bestämde senare att titeln Noir passade bättre och det ser riktigt bolt och coolt ut så det fick stanna!
Här kommer lite fina bilder från fotograferingen:
Mina tuttisar.
Har bestämt mig för att börja blogga lite mer, typ uppdatera lite halvt dagligen om estetlivet eftersom vi ofta håller på med så coola projekt!
Det har varit en evighet sedan jag bloggade sist. Förlorade verkligen lusten
och vet inte om den kommer tillbaka eller inte.
Men just nu i denna sekund behövde jag verkligen skriva om något.
Ett känsligt ämne, vad är moraliskt att göra och vad är vice versa.
När man troligen måste avliva sin hund.
Vi har haft Gösta sen innan julen tror jag. Vi förlorade vår andra hund Ozzy för ungefär ett år sen pga hans ålder, och ville verkligen ha en ny familjemedlem för att fylla tomrummet.
Min mormor såg tydligen en annons om en hund som sökte ett nytt hem, så min mor och hennes man bestämde sig för att ta sig an denna lilla filur.
När vi fick honom var han en odåga. En kaosig tornado med inkluderande ylande, inomhus-kissande och bajsande,skällande, oro, energi och mycket rörelse. En riktigt byracka, men en väldigt snäll och söt sådan.
Vi tänkte mest att det var en fas pa flytten - han borde ju lugna ner sig snart och ta det lugnt.
När han tyvärr inte gjorde det, och detta är något han fortfarande har problem med, tog vi honom tillveterinären för att undersöka honom och se vad det kunde vara. Tydligen lider han av betéendestörningar eller liknande, något som kan uppfattas vara väldigt nära ADHD.
Vi tänkte vi tar oss an det här, vi ska kuna lugna ner honom. Han ska inte behöva vara rädd eller ledsen något mer.
Så min mor och hennes man ansträngde sig, och jag och min bror hjälpte till så mycket som möjligt.
Men han kan knappt lämnas ensam hemma i mer än en timme och är otroligt känslig mot att vara ensam, så han får psykbryt och kaosar ner huset tills någon kommer hem. Och när vi gör det, välter han nästan omkull oss och skadar även nyopererade mor som just under de här veckorna har haft väldigt svåra smärtor och har mött väldigt många utmaningar, något som har lett till att hon inte kunde delta i att hjälpa Gösta så mycket som hon hade velat.
Även om han har varit en otroligt fin hund vid vissa tillfällen, har han tyvärr orsakat mycket störningar och stress inom familjen.
Det här ett ett förjävligt val vi troligen måste vända oss till. Vi vill inte, vi är inte sådana som avlivar ett djur så fort vi känner att vi inte pallar. Nej, tvärt om. Vi har alltid varit en djurfamilj, alltid haft många fina husdjur och vi har många gånger behövt välja det svåraste valet när vi inser att det inte kommer att bli bättre. Man måste tänka som en veterinär eller generell läkare vid dessa tillfällen: Om vi behåller honom är chansen tyvärr väldigt liten att han skulle må bättre, och skulle vi sälja honom skulle det definitivt bli mycket sämre och han skulle bli en väldigt olycklig hund.
Om han nu inte drastiskt blir bättre (och jag menar inte bli en lydig hud, utan jag menar att han faktiskt mår bättre psykiskt) kommer vi behöva ta det absolut vidriga men tyvärr det enda valet: att avliva vår hund.
jag ska köpa så hemskt mycket kläder, eller iallafall på den budgeten jag har.
Fick ett mastercardkort laddat med tusen spänn så ska använda den imorgon. Men får inte använda upp allt, för jag vill ju också shoppa lite med Daniel på söndagen. Frågan är om det ens kommer finnas kvar kläder vid det laget...
Man måste jobba snabbt på dessa årliga reor xS
Har ju kvar på mitt andra kort också men inte så himla galet mycket. Och sen så sa pappa att han inte köpte så mycket julklappar till mig för att han ville att vi skulle handla mer på rean.
Han gillar inte riktigt idén med att ge pengar och presentkort på julafton, det förlorar glansen lite och blir lite töntigt tycker han. Jag håller ju faktiskt med till viss del men fan vad jag älskar att få lite stash <3
Men! Imorgon gott folk, börjar hetsen! Se till att vara så fucking redo ni bara kan för nu börjar kaoset och paniken och stressen att få det man vill ha för så lite pengar som möjligt!
Bjuder på en liten photoshop-bild jag jobbade och slet hårt med! c':
Jag är en komplicerad flicka som inte alltid vet vad hon vill. Jag är också väldigt klängig om jag blir för fäst vid någon, något som jag inte verkar kunna stoppa utan det blir så naturligt, sen så hatar jag mig själv så mycket efter det, när jag inser hur klängig och jobbig jag är.
Det är så mycket självhat för att det är egentligen så mycket självupptagna och själviska tankar som simmar runt i mitt huvud, och jag försöker vara så generös och snäll som möjligt, för jag skäms så jävla mycket över mig själv och över de där dåliga tankarna. Så många kanske upplever mig som en snäll och givande flicka, eller åtminstone hoppas jag det, för jag försöker verkligen hela tiden att inte låta själviska handlingar ta över mig, trots att de slinker ut ur mig då och då.
Jag kan vara en självisk självupptagen självcentrerad kall och elak martyr i mitt huvud, jag förtrycker det så gott som möjligt bara. Låter det inte komma ut på riktigt.
Och jag vet att du kanske inte vill höra på några snyfthistorier eller så, men det är typ vad denna blogg har blivit. En slags observerare på hur jag tar tag i vardagen, ibland går det upp, ibland går det ner.
